Jag har nyss varit på affären. Jag lovade mig själv att inte gå förbi lösgodiset. Jag började min vandring bland hyllorna. Keson, blodpuddingen, hårdbrödet, päronen. Jag la ner dem i korgen en efter en. Jag började fantisera om hur mysigt det skulle vara att ligga i sängen med en skål godis och kolla på någon utav mina favoritserier. Bara en bråkdel av en minut senare stod jag där med påsen i ena handen och skopan i andra. Godissorterna plockade jag av ren rutin. Jag tar alltid samma sorter. Geisha, center och så något syrligt för att väga upp chokladen.

Nu står den här på mitt skrivbord. Påsen är blå och rosa. Den ser farligt söt ut. Jag kan se det frestande godiset genom en genomskinlig del av påsen. Inuti ligger både min högsta dröm och värsta mardröm. Vad fan gör jag nu?

Imorse när jag ställde mig på vågen fick jag en chock. De senaste veckornas misshandel av min kropp har gett det resultat jag misstänkte. Jag har gått upp i vikt. Ett helt jävla kilo. Att se de där siffrorna på vågen fick mig att krypa ihop i fosterställning och gråta. Inte nog med att jag har gått upp i vikt, jag har ont i hela kroppen av alla kräkningar också. Huvudet värker konstant, magen krampar och jag har fått ont i ett revben. Sömnproblemen ska vi inte ens tala om... Jag tror inte ni förstår hur mycket jag har ätit. Jag har gått och handlat godis med tanken att jag ska kräkas upp det sedan. Att jag redan INNAN jag äter planerar att jag ska kräkas har tagit allt till en helt ny nivå för mig. Nä, idag ska jag anstränga mig till max för att inte hetsäta.

Crap. Jag har inte uppdaterat bloggen alls sedan jag skrev mitt positiva inlägg om träning. Jag har mått så sjukt dåligt. Jag trodde att allt skulle bli bra nu. Jag trodde att jag äntligen hade tagit mig ur min onda cirkel. Fan vad fel jag hade. Det är värre än någonsin nu.

Efter ett par veckors träning kände jag mig helt slut i kroppen. Motivationen gick ner och maten fanns där som tröst ännu en gång. Det enda jag tänker på är mat. När jag ska äta, vad jag ska äta, att jag vill äta, att jag inte borde äta. Hela dagarna är anpassade efter mitt matschema. Dagen innan har jag oftast planerat vad jag ska äta och vid vilka tidpunkter. Trots det följer jag aldrig mitt schema. Det brukar funka fram till lunch och sedan spårar det ur totalt. Jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket för att jag inte kan ta hand om mig själv. För att jag inte kan vara konsekvent. Varje dag cirkulerar samma tankar i mitt huvud: Imorgon ska jag ta tag i mitt liv. Imorgon ska jag inte hetsäta.

Fan vad jag hatar att vara sjuk. Jag är fortfarande inte bra i magen. Mår konstant lite illa. Idag klev jag upp tidigt för att jag tänkte bege mig iväg till gymmet, men jag stannade upp i dörren och tänkte "nej, det här klarar jag aldrig". Det är så frustrerande att inte kunna träna. Jag som brukar göra det minst en gång om dagen, men nu har jag inte motionerat på snart en vecka. Jag är så rastlös så att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag skulle kunna döda för en riktigt flåtig pizza just nu... Bara en pizza. En gång...

Ikväll är det äntligen dags för det jag har längtat efter hela året: Victoria's secret fashion show! Jag älskar den showen. Alla färger, alla vackra människor, bra musik osv. Missa det inte! Kl 20.00 på 3an! Nu räknar jag timmarna :-D

 

 

Igår hade vi släktträff här hemma. Maten flödade, efterrätter flödade, godis flödade etc etc. Jag åt, åt och åt. Spydde tre gånger under kvällens gång. Jag har aldrig vågat göra det när vi har folk här förut, men igår var jag tvungen. När klockan började närma sig natten började jag må riktigt jävla illa. Konstigt, tyckte jag, eftersom jag redan hade tömt min mage. Jag gick och la mig och vaknade runt 04, mådde skit, gick till toan och spydde ännu en gång. Ofrivilligt! Det är inte samma sak att spy frivilligt som ofrivilligt. Gång på gång vändes magen ut och in. Jag trodde jag skulle svimma. Medan jag spydde grinade jag över att jag förmodligen hade fått vinterkräksjukan och att jag skulle ligga och spy under nyårsafton. Det skulle ju vara min vanliga tur. Idag mår jag i alla fall bättre, men jag får illamående-attacker lite då och då. Fyfan, att spy är inte kul!

Så julen är äntligen över. I alla fall den värsta delen. Jag har ätit precis så mycket som jag misstänkte, om inte mer. Som tur är har jag hunnit motionera mellan varven också, så jag hoppas att jag kan komma tillbaks till mitt vanliga jag ganska fort. Just nu är jag sjukt bakis och orkar inte skriva så mycket mer. Hoppas att eran jul har varit mysig i alla fall!

För en gångs skull tänkte jag göra ett lite mer positivt inlägg. Ni som läser min blogg måste ju bli sjukt deprimerade när ni går in här och läser om all tragik runt mat i mitt liv.

Jag älskar musik (vem gör inte?). Något som jag älskar extra mycket är Girl Power-låtar. Jag älskar starka kvinnor och jag älskar när mannen är i underläge. HAHA. Vi har alla olika smak gällande musik, men någon av låtarna kanske ni gillar i alla fall :-)

En gammal favorit som jag alltid sitter och gapar till i bilen

Ace of Base - All that she wants


Låten jag skakade rumpa till hela sommarn

Akon ft. David Guetta - Sexy Bitch


Riktig jävla Girl Power!

Christina Aguilera ft. Lil Kim - Can't Hold Us Down


Den här låten hjälpte mig mycket sist jag fick mitt hjärta krossat

Jojo - Too Little Too Late


Den ultimata självförtroendeboosten

Beyonce - Irreplaceable


This time baby I'll be bulletproof

La Roux - Bulletproof


Jag är inget fan av Ashlee i vanlig fall, men den här är fan bra

Ashlee Simpson - Outta My Head

Imorse var jag 2 hekto fetare. För en "vanlig" människa är det nog en bagatell, men inte för mig. Jag var på vippen till att börja gråta när jag tänkte på hur jag hade kämpat för att gå ner de där två hektorna dagarna innan. När jag går upp i vikt så försvinner all motivation direkt och jag börjar ta till mat igen för att trösta mig själv. Så är jag inne i den onda cirkeln igen. Bulimi. Mina dagar är som en emotionell berg- och dalbana. Jag är glad innan jag äter, jag äter och får ångest, jag spyr och blir glad igen. Sedan upprepas det gång på gång. Nu ska jag gå ut och gå i snön. Jag ber till Gud (även fast jag inte tror på Gud) att jag har gått ner de där två hektorna imorgon.

Förlåt för lite halvkass uppdatering. Jag har bara inte haft någon energi eller motivation till att blogga. Julen är jobbigare än jag trodde att den skulle bli. Kylen och skafferiet är fullproppat av godis, kakor, lussebullar, choklad, knäck, ja allt man kan tänka sig. Jag känner mig som en fånge i mitt eget hem med mat som omringar mig från alla håll. Jag försöker bara ta mig igenom varje dag nu. En dag i taget. Jag är konstant irriterad. Speciellt på mamma som hela tiden frågar mig varför jag är så nere. "Jag ser ju att det har hänt något!". Jag vill bara att hon ska (ursäkta språket) hålla käften.

Idag klädde vi granen. Något som jag i vanliga fall brukar älska att göra. Ni vet: dricka glögg, äta pepparkakor, skratta och klä granen. En mysig familjestund helt enkelt. Det här året var det allt annat än roligt. Jag led mig igenom det hela. Jag drack inge glögg och jag åt inga pepparkakor och jag skrattade definitivt inte. Inte en enda gång.

Det enda jag har lust med är att ligga nerbäddad i sängen hela dagarna. Utan att äta, utan att känna något, utan att prata med någon. Bara ligga där och vänta på bättre tider. Tider utan mat.

På Blogg.se's förstasida hittade jag min dröm och mardröm all wrapped into one. En länk till ett Rocky Road-recept. Utan att tveka sprang jag till affärn och köpte alla ingredienser. Nu står den färdiga Rocky Road-smeten i kylskåpet och stelnar. Vad fan är det som händer? Allt gick ju så bra... När mamma kom hem med godiset i förrgår gick allt käpprätt åt helvete. Bokstavligen. Mitt sockerberoende kom tillbaks fortare än jag hann blinka. Nu vet jag vad jag kommer göra imorgon i alla fall: hetsäta den här FÖRBANNADE JÄVLA ROCKY ROADEN OCH SPY.

Jag bor i ett rent helvete just nu. Igår fick mamma världens största godispåse i julklapp från jobbet. Det är säkert flera kilo. Det har gått så bra för mig de senaste dagarna. Jag har i princip inte kräkts alls. Så kommer hon hemdragandes med det här! Det vänder upp och ner på allt. Nu kommer jag spendera dagarna med att sitta och tänka på allt godis som finns tillgängligt här hemma. ÅÅH, hur fan ska jag klara det här?

Mamma börjar bli misstänksam. Varje gång jag tar mat så känner jag hur hon tittar för att kontrollera hur mycket jag äter. Varje gång jag ska gå ut och gå säger hon "IGEN?!". Hon säger att jag "håller på att tyna bort" och att jag "nästan inte har något fett kvar på kroppen", vilket är LÅNGT ifrån sant. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag känner mig mest bara förbannad. Missunnar hon mig att bli smal och vacker som jag alltid har velat vara? Bara för att hon inte kan ta sig ur sin onda cirkel gällande mat... Jag vet inte. Irriterad blir jag i alla fall.

Jag känner mig så sjukt trasig idag. Halsen vill aldrig bli bra. Det gör så jävla ont! Jag ska strax iväg till frisören för att klippa mig. Jag vill göra något radikalt känner jag. Är trött på att ha långt hår... Sedan måste jag plugga resten av dagen. Kommer inte orka. Jag har ätit för mycket idag. För mycket till lunch. Får panik. Känner mig så äcklad av mig själv just nu :-( Jag vill så gärna väga under 53 kg imorgon.

Många av er vet säkert vad anorexia, bulimi och ortorexi är, men det kan vara bra att läsa om de olika varningssignalerna. Kanske har någon i din närhet en ätstörning utan att du vet om det?

Anorexia nervosa
Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Det kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Även om man väger alldeles för lite, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.

Sjukdomen har troligtvis flera orsaker, både psykologiska och biologiska faktorer. Kulturella förhållanden med det slanka, kvinnliga skönhetsideal som vi har i västvärlden kan vara en av faktorerna. Svåra perioder eller händelser som pubertet, dödsfall eller en familjekris kan också utlösa anorexia nervosa.

Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett stort behov av kontroll. Att äta och gå upp i vikt kan kännas som brist på kontroll.
Det finns likheter mellan anorexia nervosa och bulimia nervosa när det gäller rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt. Det är inte ovanligt att anorexia nervosa övergår i bulimia nervosa. Cirka hälften av de som haft anorexia nervosa får sedan bulimia nervosa. Tillstånden kan också överlappa varandra.

Anorexia nervosa kan vara mer eller mindre allvarlig. Hos en del går sjukdomen över inom ett år, hos andra kan den fortsätta i flera år. I svåra fall kan anorexia nervosa leda till döden.

Den som har anorexia nervosa
•    ägnar sig mycket åt att tänka på mat och kalorier. Ofta bestämmer man precis hur mycket man får äta och sedan hur mycket man måste motionera för att förbruka det man ätit. Överdriven motion i kombination med lite föda leder till kraftig viktminskning
•    är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
•    känner sig fet, även om ens vikt är mycket lägre än den hos andra med samma längd och i samma ålder
•    får uppehåll i sina menstruationer
•    isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande
•    ändrar sina matvanor
•    börjar ibland använda läkemedel, till exempel laxermedel och vätskedrivande medel, för att gå ned i vikt
•    framkallar ibland kräkningar för att gå ner ännu mer i vikt
•    får förstoppning och magont
•    får problem med att koncentrera sig
•    får sömnsvårigheter
•    blir lättretlig.


Bulimi nervosa
Bulimi är en ätstörning som innebär att man hetsäter stora mängder mat som man sedan försöker göra sig av med, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel.

 En bulimiker behöver inte vara underviktig utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi. Bulimi är vanligast bland kvinnor, och de flesta blir sjuka i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern.

Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person, och oftast är det flera saker som spelar in. Det kan vara till exempel samhällets skönhetsideal, den egna självbilden eller svåra upplevelser under uppväxten. Bulimi börjar oftast med att man bantar. 

Bulimi kan ge allvarliga skador om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska.

Om man har bulimi är det vanligt att man
•    hetsäter stora mängder mat
•    gör sig av med maten, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel
•    får frätskador på tänderna
•    har mag-och tarmproblem
•    har oregelbunden eller utebliven mens
•    är trött
•    är deprimerad eller har andra psykiska problem.


Ortorexi
Ortorexi är en form av UNS- ätstörning som innebär överdriven träning i kombination med kontrollerat matintag. Personer har ett tvångsmässigt tanke- och beteendemönster kring nyttig mat, kaloriräkning och effektiv träning.
En ortorektiker får ofta näringsbrist då de inte får i sig tillräckligt med näring och energi i maten de äter.

Personer med ortorexi upplevs ofta som att de har kontroll, är karaktärsfasta och verkar leva ett sunt liv. Deras livsstil kan till och med verka hälsosam enligt dagens kroppsideal.
De drabbade kan dock uppleva att deras mat- och träningstänkande upptar all tankeverksamhet och hindrar dem från att leva ett normalt liv. Även om de försöker vända sitt tankemönster och beteende har de svårt att göra det på egen hand.

En ortorektiker
•    undviker fett och/eller kolhydrater.
•    tycker själva att de kan allt om näringslära (även om de, från en utomståendes perspektiv, verkar ha tappat proportioner och balanserat tänkande kring mat).
•    vet ofta exakt kaloriinnehåll i de flesta livsmedel.
•    tränar extremt resultatinriktat, ofta med fokus på maximal fettförbränning.
•    blir fixerad av sin egen kroppsvikt.
•    har tvångsmässigt "nyttighetsätande" och kompensatoriskt beteende, som till exempel "äter jag den här glassen måste jag springa en timme på löpbandet".
•    blir orolig och får ångest om han/hon inte lyckas äta eller träna som man tänkt sig.
•    har svårt att äta tillsammans med andra. Undviker ofta sociala sammanhang som innebär middagar eller annat ätande och drickande tillsammans med andra (på grund av risken att inte kunna kontrollera sitt matintag).

Julen börjar närma sig. De flesta äter aldrig så mycket som under julen. Men är det så konstigt med all god julmat, pepparkakor, glögg, lussebullar, knäck, ischoklad osv som attackerar från alla olika håll? Julen är en mysig tid som ska spenderas med familjen, men för mig stavas julen ÅNGEST. Det kommer bli en jobbig period för mig. Jag vet inte hur jag ska klara det utan viktuppgång, jag vet bara att jag ska. Jag älskar, och då menar jag verkligen älskar lussebullar. Tyvärr har jag märkt att de i princip är omöjliga att kräkas upp. De samlas bara till en deg i magen. Därför håller jag mig ifrån dem hädan efter. That's life, I guess...

Jag har märkt att jag medvetet brukar sitta och plåga mig själv. Jag är dagligen inne på AlltOmMat.se och kollar på god mat och bakverk. För mig är det ganska obegripligt. Kanske får det mig att känna mig bättre om jag frestar mig själv och lyckas ha så pass mycket självkontroll att jag kan stå emot. Kanske äter jag helt enkelt med ögonen. Samtidigt rinner tandvattnet konstant under tiden jag kollar på allt smarrigt. Jag älskar verkligen både mat och bakverk.

Adriana Lima

 

Gisele Bündchen

 

Alessandra Ambrosio

 

Tyra Banks

 

Heidi Klum

Personligen så tycker jag Adriana Lima. Gosh, jag har aldrig sett en vackrare människa.