Another day, another struggle
Nu står den här på mitt skrivbord. Påsen är blå och rosa. Den ser farligt söt ut. Jag kan se det frestande godiset genom en genomskinlig del av påsen. Inuti ligger både min högsta dröm och värsta mardröm. Vad fan gör jag nu?
Lösgodis, det är som sagt min svaghet. Ät det inte öfr att sedan spy upp det, då vinner ätstörningen!! Jag ska inte säga ngt egentligen för jag göra likadant, varje fredag köper jag en påse godis för att gå hem och njuta och äta upp allt för att sedan spy upp det. Hemskt och misshandel av kroppen... Ett av mina mål är att kunna äta mitt godis utan att spy efteråt. Jag fick hjälp av min chef att söka hjälp, hon visste om mina problem och jag fick via henne träffa en företagsläkare. Hon skrev sedan remiss till ätsörningsenheten och sedan fick jag en kallelse till ett bedömningssamtal. Min familjeläkare erbjöd sig för ca 1,5 år sedan att skriva en remiss men då var jag inte redo. Så jag råder dig till att ringa din familjeläkare och berätta hur du mår och boka en tid. sedan kan dom skicka en remiss. har du dom bra vård i din stad? Vet du ngt om det? Kram
Sv: Det är det som är det dåliga, hade man bara mått dåligt av maten så hade det varit lättare. Kanske. Men eftersom man ändå mår bra av speciellt choklad så blir det svårt =/
Ja, ibland undrar jag. Min moder o syster brukar "mobba" mig för att jag har ätstörningar (men jag vet inte om det är bara avundsjuka...) men jag själv tycker väl inte det är på det hållet..
Dock tror jag inte det där med kräkningar är ngt jag kommer "drabbas" av, jag kan verkligen inte kräkas, knappt när jag är sjuk ens.
Men ätstörningar betyder ju inte bara kräkningar. Det är ju alla tankar i huvudet oxå, ångesten och ja... att ständigt tänka på mat, det tar på ens energi.
Det där med godiset lät farligt, hur gick det?
sv: jaa, skit jobbigt :/
Det är nu du prövar din viljestyrka! :P
sv; det är sjukt roligt. Jag dansar jazz/modern, men det mesta i dansväg faller mig i smaken :)
Svar: Oftast blir det att jag isolerar mig dessvärre... Annars använder jag smink som skydd.
Det är väl typ det... Jag gick KBT (som slutade för nån vecka sen)just för BDDn, men det var så pass kort tid att det hjälpte inte riktigt fullt ut.
Men nu har jag en tid till min förra psykolog på måndag. Så förhoppningsvis kanske hon kan hjälpa mig. Och ev kanske jag ska äta medicin.
Annars finns det tyvärr inte så mycket jag kan göra åt BDDn. :/
känner igen tankarna så väl....drömmen om att kunna ligga i soffan å titta på en romantisk komedi med en skål med godis och bara njuta.....sen blir tyvärr aldrig bara njutning:(
Jag hoppas att du snart kommer våga ta kontakt med någon som kan ge dig hjälp...jag VET att det är svårt och det är alltid lättare att komma med råd till någon annan men det här är ett liv du inte kan leva!
Många kramar igen
din blogg är en bra blogg. den är sann.
