Why won't you go away, Bulimia?


Crap. Jag har inte uppdaterat bloggen alls sedan jag skrev mitt positiva inlägg om träning. Jag har mått så sjukt dåligt. Jag trodde att allt skulle bli bra nu. Jag trodde att jag äntligen hade tagit mig ur min onda cirkel. Fan vad fel jag hade. Det är värre än någonsin nu.

Efter ett par veckors träning kände jag mig helt slut i kroppen. Motivationen gick ner och maten fanns där som tröst ännu en gång. Det enda jag tänker på är mat. När jag ska äta, vad jag ska äta, att jag vill äta, att jag inte borde äta. Hela dagarna är anpassade efter mitt matschema. Dagen innan har jag oftast planerat vad jag ska äta och vid vilka tidpunkter. Trots det följer jag aldrig mitt schema. Det brukar funka fram till lunch och sedan spårar det ur totalt. Jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket för att jag inte kan ta hand om mig själv. För att jag inte kan vara konsekvent. Varje dag cirkulerar samma tankar i mitt huvud: Imorgon ska jag ta tag i mitt liv. Imorgon ska jag inte hetsäta.

Muskler!

Jag har inte bloggat mycket den senaste tiden. Jag har inte haft någon vidare lust till det. Saker och ting ser ganska annorlunda ut i min vardag just nu. Jag har börjat träna ganska hårt på gym. Förut tränade jag enbart för för att bränna kalorier, men nu har jag börjat träna för att bygga muskler. Detta kräver dock att jag äter rätt också, vilket är ganska svårt för mig. Men muskelbyggningen har blivit mitt nya fokus och jag vill att mina 5 dagar/veckan ska ge resultat. Det är bara att äta och se glad ut. Anledningen till att jag vill bygga muskler är för att jag har insett att de bränner kalorier även när de vilar. Jag behöver alltså inte anstränga mig ett dugg för att bli av med de där extra kalorierna jag proppar i mig. Därmed kommer jag (föhoppningsvis) bli smal och fast, istället för smal och degig.

Mattips: ProViva nypon


Die


Eat that

Fan vad jag hatar att vara sjuk. Jag är fortfarande inte bra i magen. Mår konstant lite illa. Idag klev jag upp tidigt för att jag tänkte bege mig iväg till gymmet, men jag stannade upp i dörren och tänkte "nej, det här klarar jag aldrig". Det är så frustrerande att inte kunna träna. Jag som brukar göra det minst en gång om dagen, men nu har jag inte motionerat på snart en vecka. Jag är så rastlös så att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag skulle kunna döda för en riktigt flåtig pizza just nu... Bara en pizza. En gång...

RSS 2.0