Ibland så inser jag hur jävulskt egoistisk jag är egentligen. Idag träffade jag min bästa vän. Hon är verkligen helt fantastisk och den enda i min närhet som jag egentligen klassar som en riktig vän. Hon släppte en enorm bomb under vår lilla träff. Hon är gravid. Jag ville lägga mig ner och gråta på plats. Jag grattade såklart henne, hon var ju lycklig över det. Anledningen till att jag blev så förkrossad är att jag vet vad det innebär när någon skaffar barn. De prioriterar inte sina vänner lika mycket längre. Helt plötsligt har de ju en familj. Jag gick därifrån helt tom. Vad kommer att hända nu? Måste jag hitta någon som kan ersätta henne?

Min impulstanke var att gå hem och vräka i mig allt i matväg jag kunde hitta. Jag började fantisera om det där goda brödet och nougaten jag visste väntade på mig. Jag gjorde mitt bästa för att skjuta undan tankarna. Istället hamnade jag framför datorn. Snabbt kände jag mig rastlös och tankarna återkom igen. Jag försökte tänka på något annat som skulle kunna ge mig en liknande effekt. Då kom jag på det: shopping! Jag letade mig in på zoovillage.com, desperat för att hitta något att köpa. Jag har länge suktat efter ett par Converse. Sagt och gjort, nu är de påväg hem till mig. Nu känner jag mig ganska nöjd ändå. Frågan är bara hur länge...