Wake me up when christmas ends
Idag klädde vi granen. Något som jag i vanliga fall brukar älska att göra. Ni vet: dricka glögg, äta pepparkakor, skratta och klä granen. En mysig familjestund helt enkelt. Det här året var det allt annat än roligt. Jag led mig igenom det hela. Jag drack inge glögg och jag åt inga pepparkakor och jag skrattade definitivt inte. Inte en enda gång.
Det enda jag har lust med är att ligga nerbäddad i sängen hela dagarna. Utan att äta, utan att känna något, utan att prata med någon. Bara ligga där och vänta på bättre tider. Tider utan mat.
Sånt här suger...riktigt hårt...
Och värre blir det när man har en mamma som tjatar...
Jag hoppas du klarar dig så bra du bara kan genom julen.
<3
Jag kan bara säga att jag förstår dig.
Jag längtar tills julen är över och all mat är borta... Så allt kan bli som vanligt igen.
Hittade nyss en ett år och två månader gammal bild på mig.
Fyfan säger jag bara. Det var verkligen ingen vacker syn. Jag vägde som mest runt 85 kg just då.
Nu är jag nere på 58-59 ungefär. Det växlar liksom från dag till dag. Så det är ungefär -27 kg.
Jag blir så jäkla peppad på att fortsätta gå ner när jag ser bilden. Jag vill verkligen inte hamna där igen. Aldrig aldrig aldrig igen.
Usch. Just nu är det bara all jävla mat som står ivägen.
Svar: Men verkligen. Det är ett helvete >.<
Hehe.. jag började väl äta mindre antar jag. Bytte ut cola mot vatten osv.
Annars vet jag faktiskt inte. Jag är ungefär 159 cm. Så jag är väl normalviktig antar jag. Men det känns verkligen inte alls så.