Både min mamma och pappa vet att jag har vissa problem med vikten. De vet att jag skulle vilja gå ner några kilon, men de har ingen aning om hur långt det har gått. Min största skräck är att mamma ska höra mig kräkas på toaletten. Jag har dock blivit ganska bra på att göra det diskret. Jag startar duschen så att vattnet ger ljud från sig och lägger en jävla massa papper i toaletten. Jag har lärt mig att kräkas i princip ljudlöst också. Dessutom är min mamma ganska blåögd. Hon tror att hennes dotter har mer förnuft än såhär. Vilket jag också ger sken av att ha. Men tänk OM hon skulle komma på mig. Det går ju att bortförklara sig en gång eller två, men sedan då? De skulle ju köra mig till psyket direkt. Och tänk vad besvikna de skulle bli. Hela deras förtroende för mig skulle krascha. Deras smarta, snälla och helt "normala" flicka (ja, det är så de ser mig) har ätstörningar. Det är en väldigt jobbig tanke. Jag ska ta mig ur det här. Så fort jag har nått mitt mål.